Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet. Herrar och hundar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Skål, gamla skurk!
Därpå lät han karbasen gå. Han tog nämligen
fram ett tidningsnummer och frågade Falk i en kall,
mördande ton:
– Har du läst Folkets Fana?
Falk stirrade på skandalbladet, men teg. Det
oundvikliga skulle komma.
– Det står en rolig artikel där om »Kollegiet
för utbetalandet av ämbetsmännens löner».
Falk blev vit i ansiktet.
– Man säger att din bror har skrivit det!
– Det är lögn! Min bror är ingen skandalskrivare!
Inte min bror, du!
– Tyvärr har han dock fått stå för det! Han
lär vara bortkörd från verket.
– Det ljuger du!
– Nej! Jag såg honom för övrigt tillsammans
med en slusk på Tennknappen härom midda’n! Det
är förbannat synd på pojke!
Detta var verkligen det värsta som skulle kunnat
träffa Carl Nicolaus Falk. Han var vanärad! Hans
namn och hans fars namn – allt vad de gamle
borgarne uträttat var förgäves gjort. Om någon
kommit och berättat att hans hustru hade dött – då
kunde den saken ha blivit hjälpt, en penningförlust
kunde också ha blivit reparerad. Om någon berättat,
att hans vänner Levin eller Nyström blivit
arresterade för förfalskning, så skulle han helt enkelt
ha förnekat bekantskapen, ty han syntes aldrig ute
med dem. Men släktskapen med sin bror kunde
han icke förneka. Han var vanärad genom sin bror;
det var ett faktum!
Levin hade haft ett visst nöje i att få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
