Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet. Herrar och hundar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frambära denna historia; ty Falk, som aldrig gav sin
bror något uppmuntrande tillmäle, då denne hörde
det, plägade däremot skryta med honom och hans
förtjänster inför sina vänner.
»Min bror, häradshövdingen! Hm! Det är ett
huvud det! Han kommer att gå långt, ska ni få
se!» Att ständigt höra dessa indirekta förebråelser
hade retat Levin, så mycket mer som Carl
Nicolaus drog upp en bestämd, oöverstiglig skillnad mellan
notarier och häradshövdingar, ehuru han icke kunde
precisera den med ord.
Levin hade utan att behöva lyfta sin hand fått
en lysande hämnd, för så gott pris, att han ansåg
sig ha råd att vara ädelmodig och uppträda som
tröstare.
– Nå, inte ska du ta det så förbaskat hett.
Man kan ju vara människa ändå, fast man är
tidningsskrivare, och vad skandalen beträffar, så är den
inte så farlig. När man inte går åt enskilda
personer, så är det ju inte skandal; för övrigt är det
mycket roligt skrivet, mycket kvickt och det läses i
hela sta’n.
Det sista tröstepillret höll på att sätta Falk i
raseri.
– Han har stulit mitt goda namn, mitt namn!
Hur ska jag våga visa mig på Börsen i morgon.
Vad ska folk säga!
Med folk menade han egentligen sin hustru,
vilken skulle bli mycket glad över denna händelse,
som gjorde mesalliansen mindre kännbar. Hans
hustru skulle bli hans jämlike – denna tanke gjorde
honom ursinnig! Han fattades av ett osläckligt
människohat. Han önskade, att han varit den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
