Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet. Försynens skickelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom. Ja, min kära Eugenie, jag riktigt skämdes på
dina vägnar...
Detta var för skåpet från Carl XII och japanska
vaserna, tänkte revisorskan.
– På mina vägnar? Å, jag ber så mycket, min
mans, menar du? högg fru Falk in.
– Nå, det är väl detsamma, förmodar jag!
– Nej, för all del! Jag tänker visst inte svara
för alla odågor, som min man behagar vara släkt med!
– Ack, så synd att dina föräldrar skulle vara
sjuka också, sist på bjudningen. Hur mår din kära
pappa nu?
– Tack, mycket bra! Du är så snäll och
omtänksam av dig, hör jag.
– Ack ja, skall man inte tänka längre än till
sig själv! Är han mycket sjuklig av sig, den gamla
– vad får jag kalla honom?
– Kapten, om du behagar!
– Kapten? Jag tycker alldeles jag påminner
mig att min man sade att han var – flaggskeppare,
men det måtte vara detsamma. Och ingen av flickorna
heller var med om kvällen,
Det var för brysselmattan, menade revisorskan.
– Nej! De äro så nyckfulla av sig, så dem
kan man aldrig räkna på.
Fru Falk betraktade igenom hela sitt
fotografialbum så att det knäppte i bindningen. Hon var
alldeles röd av ondska.
– Hör nu, lilla Eugenie, fortfor revisorskan, vad
var det den där obehagliga herrn hette, som läste
upp verserna då om kvällen?
– Du menar Levin, kunglig sekter Levin; det
är min mans intimaste vän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
