Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet. Försynens skickelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
människan, som nu också skulle komma stickande, och
hon svarade med en förorättad ton – jaså!
– Å, det är en sådan älskvärd ung man; han
var uppe och hälsade på min brorson i dag; de äro
så goda vänner! Å, det är en riktigt förträfflig ung
man.
– Ja, är det inte? inföll revisorskan, som aldrig
blev borta vid frontförändringar. Vi ha just talat om
honom.
– Jaså! Och vad jag mest beundrar, är hans
mod att giva sig in på en sådan bana, där man så lätt
törnar på grund, men sådant behöva vi icke frukta av
honom, ty han är en person med karaktär och
grundsatser; tycker ni inte det, fru Falk lilla?
– Jo, nog har jag alltid sagt så, men min man
har icke varit av samma mening.
– Ack, din man, inföll revisorskan, har alltid
haft sina meningar för sig.
– Jaså, han umgås med hennes nåds brorson?
upptog fru Falk ivrigt.
– Ja, de ha ett litet kotteri, där artister också
äro med. Ni läste ju om den unga Sellén, vars tavla
köptes av Hans Majestät.
– Ja visst, vi voro på expositionen och sågo
den. Är han också med?
– Ja, det är han. De lära ha det ganska
bekymmersamt ibland, de unga männen, som ungt folk
mest alltid har, då de skola arbeta sig fram här
i världen.
– Han lär ju vara poet, din svåger, sade
revisorskan.
– Ja, det tror jag det; hm! han skriver alldeles
utmärkt; han fick pris i akademien här om året,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
