Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet. Absint
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke det eländiga trådverk som sätter dessa fina
tangenter i rörelse, ty det var icke något vanligt
klaver som behövde pedal. En hög panna, något smal,
med insjunkna tinningar, reste sig som ett äkta
korintiskt kapital, och nedför detsamma klängde svarta,
oordnade hårlockar som vilda växter, mellan vilka
små raka ormar kastade sig ner och liksom sökte
nå ögonhålorna, dit de aldrig kommo. Hans stora,
mörka ögon sågo i vilande tillstånd milda och
sörjande ut, men han kunde också fyra av dem, och
då liknade pupillerna mynningarna på en revolver.
Han slog sig ner vid det iordningställda bordet
och kastade en bedrövad min på vattenkaraffinen.
– Varför ställer du alltid fram vatten, Gustav?
– Därför att herr Falander inte ska brinna opp.
– Vad rör det dig om jag brinner opp! Kan
jag inte få det, om jag vill!
– Herr Falander skall inte vara nihilist i dag!
– Nihilist! Vem har lärt dig det ordet? Var
har du fått det ifrån? Är du galen gosse? Säg!
Han reste sig ifrån bordet och lossade av ett
par skott med sina mörka revolvers.
Gustav blev stum av fruktan och häpnad över
uttrycket i skådespelarens ansikte.
– Nå, svara gosse, var fick du det ordet?
– Det var herr Montanus, som sa det här om
dagen, då han var inne från Träskåla, svarade Gustav
med räddhåga.
– Jaså, Montanus! återtog den dystre mannen
och satte sig ner igen. Montanus är min man; det är
en karl som förstår vad man säger. Hör du, Gustav,
du kan gärna tala om för mig vad det är för ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
