Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet. Absint
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
namn, tillnamn förstår du, som det här teaterbyket
har givit mig. Se, så! Var inte rädd!
– Nej, det är så fult, så det vill jag inte säga.
– Varför vill du inte det, då du gör mig en
glädje med så litet. Tycker du inte att jag behöver
något att muntra mig med? Ser jag så fasligt glad
ut? Gå på nu! Hur säger de när de fråga om
jag varit här? Säger de inte så här: ’Har...
– Djävulen...
– Ah! Djävulen? Det är ett gott namn. Nå,
de hata mig, tror du?
– Ja, fasligt!
– Skönt! Men varför? Har jag gjort dem
något ont?
– Nej, det kan de inte säga!
– Nej, det tror jag också!
– Men de säger, att herr Falander förstört folk!
– Förstört?
– Ja, de säger att herr Falander har förstört
mig, därför att jag tycker att allting är gammalt!
– Hm, hm! Brukar du säga åt dem, att deras
kvickheter äro gamla?
– Ja, allt vad de säger är gammalt för resten;
de är så gamla allihop, så att de äckla mig!
– Såå! Tycker du inte det är gammalt att vara
kypare också?
– Jo, visst är det; det är gammalt att leva, det
är gammalt att dö, det är gammalt alltihop – nej
– inte – att bli aktör!
– Jo, min vän, det är det gamlaste av
alltsammans. Var nu tyst, så får jag bedöva mig!
Han drack ur sin absint och sjönk med huvudet
tillbaka mot väggen, på vilken syntes en lång, brun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
