Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet. Absint
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dag som är, ty jag blir liksom ansvarig för vad jag
säger.
– Nå, säg er mening, jag är beredd!
– Har ni sagt till om hästar? Nej! Gör det
då, och res hem igen!
– Anser ni mig då oduglig till att bli skådespelare?
– Nej, visst inte! Jag anser ingen oduglig till
det! Tvärtom! Alla människor ha mer eller mindre
anlag att agera människor!
– Nåå?
– Ack, det är något helt annat än ni anar!
Ni är ung, ert blod är i rörelse, ni känner tusen
bilder, vackra, ljusa som sagböckernas, krypa om
varandra i er hjärna, men ni vill inte gömma dem,
ni vill ha dem ut i ljuset, bära dem på era armar
och visa dem, framför allt visa dem för världen och
därvid erfara en stor glädje – icke sant?
– Jo, jo! Ni uttalar mina tankar!
– Jag antog nu det bästa och vanligaste fallet,
ty jag söker icke dåliga motiv till allt, oaktat jag
hyser mycket låga tankar om – det mesta! Nåväl,
denna böjelse är så stark, att ni skulle vilja lida
nöd, förödmjukas, koppas av vampyrer, förlora
medborgerligt förtroende, göra konkurs, gå under –
hellre än ni gick tillbaka! Icke sant?
– Jo! Ack, vad ni känner mig väl!
– Jag kände en gång en ung man – nu känner
jag honom inte mer, ty han har blivit så förändrad!
Han var femton år när han slapp ur den straffanstalt,
som varje församling underhåller åt de barn som
hemfallit åt det ytterst vanliga brottet att komma till
världen, och där de oskyldiga små skola försona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
