- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 5. Röda rummet /
188

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet. Absint

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sina föräldrars syndafall, ty huru skulle det annars
gå... var god och påminn mig att jag håller mig till
ämnet! Han låg därefter i Uppsala i fem år och
läste rysligt mycket böcker; hans hjärna inreddes
i sex fack, i vilka inlades sex slags gods av
uppgifter, sifferuppgifter, namnuppgifter; hela magasin
med färdiggjorda omdömen, slutledningar, teorier,
hugskott, dumheter. Det gick ännu an, ty hjärnan är
rymlig; men hon skulle också mottaga andras tankar,
gamla ruttna tankar, som andra tuggat på hela sitt
liv och nu spottade ut; då fick han uppkastning
och så – han var tjugu år, då han gick in vid
teatern. Se på min klocka här; se på sekundvisarn:
sextio gånger innan det bler en minut, sextio gånger
sextio innan det blir en timme, tjugufyra gånger så,
och det är bara ett dygn, tre hundra sextiofem gånger
så – och det är blott ett år. Tänk tio år! Herre
– har ni gått och väntat utanför en port, på en kär
bekant? Första kvarten går som inte; andra kvarten
– å, det gör man så gärna för den man håller av;
tredje kvarten: han kommer inte; fjärde: hopp och
fruktan; femte: man går, men vänder om; sjätte:
Herre Gud, jag har förspillt min tid i onödan;
sjunde: men jag stannar ändå, efter jag stannat så
länge; åttonde: raseri, förbannelser; nionde: man
går hem och lägger sig på sin soffa och känner ett
lugn som om man hade tagit döden under armen.
Han väntade i tio år, tio år! Resa inte håren sig
på mitt huvud, när jag säger tio år? Se efter! De
sitta nog kvar ändå! Tio år gick innan han fick
en roll. Och då lyckades han – genast. Och då
höll han på att bli galen över sina förspillda tio
år, och då blev han ursinnig över att detta icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:27:28 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/rodarum/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free