Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet. Natura... - Adertonde kapitlet. Nihilism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Därför att jag ville känna huru det var att
icke äga dig!
– Du ljög således, när du sade att du ledsnat
på mig!
– Ja, det gjorde jag!
– O, du djävul!
Hon hade tagit in dörrnyckeln utifrån, och han
hade fällt ner spånjalusierna!
ADERTONDE KAPITLET.
Nihilism.
Då Falk en mycket regnig afton i september
vandrade hem och kom in på Grev-Magnigatan, såg
han, till sin förvåning, att det lyste i hans fönster.
När han kommit närmare, så att han nedifrån kunde
kasta en blick in i rummet, såg han uppe i taket
en skugga som liknade någon som han sett förr,
men icke kunde erinra sig. Det var en bedrövlig
skepnad, vilken tog sig ännu sorgligare ut på nära
håll. Då Falk trädde in i rummet, satt Struve vid
hans skrivbord, med huvudet lutat i händerna. Hans
kläder voro våta av regnet och hängde ned mot
golvet, där vattenrännilar bildat sig och vilka sökte
sitt avlopp genom golvspringorna; hans hår hängde
i stripor ner från huvudet och hans eljest så styva
engelska polisonger, hängde som droppstenar ner
mot hans våta rock. Bredvid honom på golvet stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
