Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet. Nihilism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans svarta hatt, som böjt knä av sin egen tyngd
och tycktes sörja sin förlorade ungdom, ty den bar
ett lågt sorgflor.
– God afton, sade Falk; det var ståtligt
främmande.
– Håna mig inte, bad Struve.
– Varför skulle jag inte det? Jag vet ingen
orsak varför inte.
– Jaså, du har också blivit förstörd!
– Jo, det kan du lita på, så att snart blir jag
också konservativ! Du har sorg, ser jag; jag hoppas
jag får gratulera.
– Jag har förlorat en liten.
– Nå, då får jag gratulera den! – Säg mig,
vad vill du mig egentligen? Du vet att jag föraktar
dig; det gör du väl själv också, förmodar
jag? Inte sant?
– Visserligen, men hör du, min vän, tycker
du inte att livet är bittert nog utan att man skall
i onödan behöva förbittra det för varandra? Om Gud
eller Försynen roar sig med den saken, så skall
väl icke människan också förnedra sig därhän!
– Nå, det var en förnuftig tanke; den hedrar
dig! Vill du inte ta min nattrock på dig, medan din
bonjour torkar; du sitter bestämt och fryser.
– Tack ska du ha, men jag måste gå snart.
– Å, du kan stanna en stund med mig, så få
vi tala till punkt en enda gång.
– Jag talar så ogärna om mina olyckor.
– Tala om dina brott då!
– Jag har icke begått sådana!
– Å, stora! Du har lagt din tunga hand på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
