Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet. På altaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hur han bär sig åt. Det kommer att bli skönt!
Jag har lovat honom rollen, därför att han tiggde
så mycket, men jag sa också ifrån, att jag inte
kommer att hjälpa honom, för jag vill inte stå för
hans misslyckande. Jag sa honom också, att han
fick rollen, för att jag skulle visa honom hur svårt
det är att spela för den som naturen ej nedlagt
gåvorna hos. – Å! Jag ska kväsa till honom, så
att han inte ska gapa efter roller på mången god
dag sedan. Det skall jag göra! Men det var inte
det vi skulle tala om! Hör nu, har källarmästarn
några rum lediga?
– De två små?
– Just!
– Alltid till direktörns disposition!
– En supé för två, fint! Klockan åtta!
Källarmästarn serverar själv!
Han skrek icke, när han sade detta sista, och
källarmästarn bugade sig till tecken att han förstod.
I detsamma inträdde Falander. Utan att hälsa
direktören, gick han fram och satte sig på sin gamla
plats. Direktören steg genast upp och sade, i det
han passerade disken, hemlighetsfullt: klockan åtta;
varpå han gick.
Källarmästaren satte nu fram en absintbutelj med
tillbehör åt Falander. Som denne icke gjorde någon
min av att vilja öppna samtal, tog källarmästarn sin
servett och började torka omkring på bordet; när detta
icke hjälpte, fyllde han på stryksticksfodralet och
sade:
– Supé i kväll; smårummen! Hm!
– Vem och vad talar ni om?
– Hm! Den där som gick, vet jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
