Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet. På altaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Ja, hon är mycket öm!
– Hon har inte varit ifrån mig mer än en enda
kväll, då hon blev uppehållen hos sin tant och inte
skickade återbud. Jag trodde jag skulle bli galen
och kunde inte sova på hela natten.
– Det var den 6:e juli, inte sant?
– Du skrämmer mig! Spionerar du på oss?
– Varför skulle jag göra det? Jag känner ju ert
förhållande och gynnar ju det på alla sätt! Och
varför jag vet, att det var på en tisdag, den 6:e juli,
som det där hände, det är därför att du talat om det
så många gånger.
– Nå, det är sant!
Det blev tyst en ganska lång stund.
– Det är märkvärdigt, avbröt Rehnhjelm omsider
tystnaden, vad lyckan kan göra en människa
melankolisk; jag är så orolig i kväll och jag skulle hellre
ha velat vara tillsammans med Agnes. Ska vi gå in i
smårummen och skicka efter henne? Hon kan ju säga,
att det har kommit resande till sta’n.
– Det skulle hon aldrig säga; hon kan icke
förmå sig att tala osanning!
– Å, det är inte farligt! Det kan alla kvinnor!
Falander fixerade Rehnhjelm på ett sätt som
denne icke kunde förstå meningen av; därpå sade han:
– Jag skall först se efter om smårummen äro
lediga, så kan ju saken få bero på det!
– Ja, må gå!
Falander höll honom tillbaka, då han gjorde min
av att gå med, och gick. Om två minuter var han igen.
Han var alldeles vit i ansiktet, men lugn, och sade
endast:
– Det var upptaget!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
