Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet. På altaret - Tjugoförsta kapitlet. En själ över bord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Så förargligt!
– Nå, vi få hålla varandra sällskap så gott vi
kunna!
Och de höllo varandra sällskap och de åto och
drucko och de talade om livet och om kärleken och
människornas ondska; och de blevo mätta och druckna
och gingo hem till att sova!
TJUGUFÖRSTA KAPITLET.
En själ över bord.
Rehnhjelm vaknade klockan fyra följande morgon
vid det att han tyckte att någon ropade hans namn.
Han satte sig upp i sängen och lyssnade – det var
tyst. Han drog upp rullgardinen och såg en grå
höstmorgon, regnig och blåsig. Han lade sig igen,
men försökte förgäves att få sova. Det var så mycket
underliga röster i blåsten; de klagade och varnade
och gräto och kvidde. Han försökte tänka på något
angenämt: på sin lycka; han tog sin roll och började
läsa; men det blev bara »ja, min prins», och han
tänkte på Falanders ord och han fann att denne
delvis hade rätt. Han försökte tänka hur han skulle
se ut på scenen som Horatio; han försökte föreställa
sig Agnes som Ophelia och han såg i henne en
skrymtande intrigant, som på Polonius’ inrådan gick och
lade ut nät för honom; han ville slå bort denna
bild, och han fick i stället för Agnes den galanta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
