Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Sjusovaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stämmarens skickliga händer. Det var som förgjort,
förtrollat!
Då grep han fiolen; och den måste ju stämmas,
förstås. Men när kvinten skulle upp i höjden, så
vägrade skruven; den var fasttorkad. Och när
kapellmästarn tog i med hårdhandskarne, så sprang
strängen med en knall och rullade ihop sig som ett
torrt ålskinn.
Det var förgjort!
Men att bilden skulle blekas ut, det var
ledsammast av allt, och därför drog han en slöja över
altaret.
Därmed kom en slöja över det vackraste i hans
liv; och kapellmästarn blev ostämd, grubblande och
upphörde att gå ut om kvällarne.
Så led det fram åt midsommar. Nätterna blevo
längre än dagarne; men som persiennerna höllo
mörkt kunde icke kapellmästarn märka någon
skillnad.
Slutligen en natt, själva midsommarnatten,
vaknade han vid att salsklockan slog tretton. Det var
hemskt både för att det är ett olyckligt tal och att
en klok klocka icke kan slå tretton. Nu somnade
han icke om, utan låg och lyssnade. Det knäppte
uti salen, och så small det som när en möbel spricker.
Straxt efter tassade det på golvet och så började
klockan slå; och hon slog, slog, femtio slag, och
hundrade. Det var hemskt!
Men nu sköt en ljusknippa in i sovrummet och
kastade ut en figur på tapeten, en underlig figur
som ett hak-kors; och det kom från salsdörren.
Det var således ljus tänt ute i salen. Men vem
hade tänt det? Och det klingade med glas, alldeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
