Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Sjusovaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som om gäster sutto där; champagneglas av slipad
kristall; men det talades icke. Nu hördes nya ljud,
som när man bärgar segel, manglar kläder, eller
sådant.
Kapellmästarn måste ut för att se, och
befallande sin själ i den allsmäktiges hand gick han ut.
Han såg först Lovisas kamkofta försvinna genom
köksdörren; såg rullgardiner, uppdragna likväl; såg
matbordet fullt med blommor i glas; o, så fullt som
en gång, på bröllopskvällen, när han kom hern med
sin brud.
Och se nu: solen, solen stod honom mitt i
ansiktet, över blånande fjärdar och skogar i fjärran;
solen hade gjort belysningen i salen och alla små
skälmstyckena. Och det var hans födelsedag; och
han välsignade solen som varit uppe så tidigt om
morgnarne och spelat spratt åt sjusovaren. Och han
välsignade hennes minne, som han kallat sitt livs sol.
Det var icke något nytt namn, men han kunde inte
hitta på bättre och det var gott nog.
Och rosen stod på hemmets altare och var alldeles
frisk, så frisk som hon var innan hon blev trött på
släpet. Trött! Ja hon var icke bland de starka;
och livet var henne för brutalt med alla sina knuffar
och stötar! Han hörde ännu i minnet, när hon haft
strykning eller rengöring, hur hon föll ner på soffan
och klagade: jag är så trött! - Stackars liten, hon
hörde inte hemma här, bara gav en gästroll, och så
reste hon.
Och hon saknade sol, sa doktorn, men den
gången hade de icke råd till solen, ty solvåningar
kosta mera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
