- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 38. Sagor. Ensam /
37

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Lotsens vedermödor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nyss vara stucken in i kassalådan, och de andra
nycklarne dinglade fram och åter med pendelns
regelbundna rörelse, och därmed hölls det på en
stund. Så blev det tyst, och när det blivit alldeles
tyst, hördes ett stilla susande som när vinden går
genom tackel, eller ångan strömmar genom ett smalt
rör. Det var snäckorna som susade; men som de
voro olika stora, blevo sustonerna också av olika
höjd, och det lät som en hel orkester av sus. Viktor
som var född på en torsdag och därför kunde tyda
fåglalåt, spetsade sin öronmussla för att fatta vad
de susade, och efter en stund kunde han förstå vad
de sade:

– Jag har det vackraste namnet, sade en, för
jag heter Strombus pespelicanus.

– Jag är den vackraste! sa purpursnäckan, som
heter murex och något konstigt till.

– Jag sjunger vackrast! sa tigersnäckan som
kallas så, för att hon ser ut som en panter.

– Tyst, tyst, tyst, sa trädgårdssnäckan, jag är
den som köpes mest, för jag ligger på rabatten på
sommarnöjena. De tycker jag är tråkig, men de
måste ha mig ändå. Men om vintern ligger jag i
vedboden i ett kålfat.

– Det var ett fasligt sällskap som bara
lovsjunger sig själva, mente Viktor, och för att förströ
sig, tog han en bok vilken låg uppslagen på
disken. Som han hade ögonen med sig, märkte han
straxt att sidan 240 var uppe, och att kapitlet 51
började på vänstra sidan. Ovanför kapitlet stod som
motto en vers ur Coleridge; och dess innehåll slog
honom som en blixt. Med rodnad på kinderna och
återhållen andedräkt läste han... ja det ska vi tala

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:36:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/sagor/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free