Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Lotsens vedermödor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om sen, men det handlade icke om snäckor, så
mycket kan vi ju säga nu.
Stället behagade honom emellertid, och han
satte sig ner, dock icke för nära kassalådan, ty det
är ett farligt grannskap. Och så började han tänka
över alla dessa underliga djur som gingo på sjön, de
som han; varmt hade de icke på sjöbotten, men
svettas gjorde de, och när de svettades kalk så blev
det straxt till en ny tröja. Och de vred sig som
maskar; somliga vred sig åt höger, och andra åt
vänster, men det var klart, för de skulle åt något
håll vrida sig, och alla kunde inte vara lika.
Då hördes en röst innifrån bodkammaren genom
den gröna gardinen:
– Ja, det där vet vi, men det vi inte vet, det
är: att örats snäcka är en Helix och att småbenen
på trumhinnan på håret liknar djuret ini Limnæus
stagnalis, för det står i boken.
Viktor som genast förstod att han hade med
en tankeläsare att göra, svarade vänligt men brutalt,
och utan att röja någon förvåning, genom gardinen,
han också:
- Det vet vi, men varför vi ha en Helix ini
örat, det vet inte boken lika litet som
snäckhandlaren kan säga...
– Jag är ingen snäckhandlare, röt den
osynlige inifrån kammaren.
– Vad är ni då? röt Viktor tillbaka.
– Jag är... ett troll!
I detsamma gläntades på gardinerna, och ett
huvud stack fram så fasligt att vilken annan än
Viktor skulle ha tagit till benen. Men han, som
visste hur troll skulle behandlas, tittade först på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
