Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Lotsens vedermödor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara svarslös, ty han hade aldrig tänkt på något
sommarnöje till vintern.
Damen blev förlägen, men var skön som synden
och kastade en förtrollande blick på lotsen.
– Ja, det är icke värt att du söker förtrolla
mig, för jag är förlovad med en bra flicka! sade
lotsen och såg på henne mellan ringfingret och
långfingret som häxor, när de ska döva domaren.
Damen var ung och skön upptill, men nertill
från midjan var det något mycket gammalt, som om
hon var hoplappad av två stycken.
– Nå, låt mig se på stället, sa lotsen.
– Var så god, svarade damen och öppnade en
dörr i bakgrunden.
De gingo ut, och befunno sig i en ekskog.
– Mitt igenom skogen, bara, så äro vi framme!
sade damen och bad lotsen gå först, ty hon ville
naturligtvis inte vända ryggen till.
– Det är väl här som tjurn går, kan jag förstå,
sade lotsen, som hade tankarne med sig.
– Du är väl inte rädd för tjurn? svarte damen.
– Vi får väl se på’n, mente lotsen.
De gingo över bergknallar och trädrötter, träsk
och svedjor, fällen och milbottnar, men Viktor måste
vända sig om ibland och se efter om hon var med,
ty han hörde icke hennes steg; och även när han
vänt sig om och hade henne framför sig, måste hans
öga leta opp henne, ty hennes klädning i gult och
grönt gjorde henne nästan osynlig.
Slutligen kommo de till en glänta eller öppen
rödja i skogen, och som Viktor stod mitt på den
gröna planen, kom tjurn fram som om han stått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
