Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Triumfatorn och narren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erkänt inför sig själv sina svagheter och beslutat
ändra sig.
Så gick han förbi en grupp och hörde en röst
bakom en häck.
– Det är märkvärdigt vad sjömätarn ändrat sig
till sin fördel! Han är ju en riktigt hygglig
människa.
Detta gjorde honom gott i hjärtgropen. Men
det som gladde honom i själens botten det var ett
ord av hans fästmö.
– Du är så snäll i afton, och därför är du så
vacker!
Han vacker? Det var ju ett underverk, och
sådana ske ju icke numera, men han måste tro på
det, då hän visste han var ful.
Slutligen klingade Den Store i bålen och höll ett
tal, som började ungefär så här:
– När den Romerske Segraren höll sitt
triumftåg, stod alltid en slav bakom honom på vagnen,
ropande till fältherren under det han hyllades av
Senaten och folket: »Kom ihåg att du blott är en
människa!» Och bredvid segrarens fyrspann gick
en narr, som förringade triumfens värde med sina
smädelser, och neddrog triumfatorns karaktär med
sina nidvisor. Det var en gammal god sed, ty intet
är människan så farligt som att tro sig vara en gud,
och intet är gudarne så misshagligt som människors
övermod! – Mina unga vänner; den bragd som vi
hemvändande utfört, har kanske blivit överskattad;
segerns rus har nog stigit oss åt huvudet, och därför
var det välgörande att i dag se ert narrspel; icke
som om jag ville avundas narren hans roll, eller
låta mig förledas tro på era vackra avsikter, långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
