Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - När träsvalan kom i getapeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skett orätt, ty i deras kretsar ansågs den vara en
stackare som ångrat »det man inte rår för».
Och så gingo åren igen! Vår stenman var nu
mycket gammal, och som han var orkeslös till tyngre
arbeten fördes han tillbaka till sin klippa, och sattes
att sy ihop säckar.
En dag kom prästen och stannade vid
stenmannen, där han satt och sydde.
– Nå, sa prästen, ska du aldrig komma
härifrån?
– Hur ska det gå till? svarade stenmannen.
– Jo, när du kommit till insikt om att du gjort
orätt!
– Får jag se en människa som gör mer än
rätt, så ska jag tro att jag har orätt! Men det får
jag aldrig.
– Mer än rätt, det är barmhärtigheten det!
Måtte du få känna den snart!
En dag blev stenmannen utkommenderad för
att anlägga vägar ute på klippan, vilken han icke sett
på kanske tjugo år.
Det var en sommardag igen, varmt var det och
ångbåtarne surrade lustigt förbi, granna som fjärilar.
När han kom ut på udden – såg han icke
mer någon klippa, utan en ljuvlig grönskande lund,
där löven glittrade i vinden som småvågor på sjön.
Där voro höga vita björkar och skälvande aspar,
och i stranden stodo alar!
Det var som i den drömmen. Och under träden
viskade gräs och nickade blommor, och där flögo
humlor och fladdrade fjärilar. Och mångahanda
fåglar sjöngo där, men han kunde icke tyda deras
låt, och därav förstod han att det icke var en dröm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
