Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - När träsvalan kom i getapeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förbannelsens berg var vänt i välsignelse, och
han kunde icke låta bli att tänka på profeten och
kurbitsen.
– Detta är nåd och barmhärtighet! sade någon
inuti honom, en röst eller en maning vad man skall
kalla det.
Och när en ångbåt gick förbi, mörknade icke
ansiktena, utan de ljusnade vid åsynen av den vackra
grönskan, ja, han tyckte att någon viftade som man
brukar, när man far förbi ett sommarnöje.
Han gick en gångstig framåt under susande träd.
Där var visserligen ingen lind, men han vågade icke
önska en lind för att icke björkarne skulle förvandlas
till ris; så mycket hade han lärt sig.
Och som han gick lövgången framåt, såg han
längst bort en vit mur med en grön spjälgrind.
Och han hörde något spela, som icke var orgel,
ty det var gladare och kvickare i rörelsen. Över
muren syntes ett vackert tak till en villa, och en
blågul flagga rörde sig för vinden.
Och över samma mur såg han en boll i granna
färger stiga och falla; små späda röster glammade,
och slamret av tallrikar och glas sade honom att man
dukade ett bord.
Han kom fram till grinden och såg... Syrenerna
blommade och under dem dukades ett bord; där
lekte barn, där spelades, där sjöngs.
– Detta är paradiset! sade rösten till honom.
Han stod länge och såg; så länge att han, den
gamle, sjönk ihop av trötthet, av hunger, av törst,
av allt livets elände.
Då öppnades grinden, och ut kom en liten
ljusklädd flicka. Hon bar i sin hand en bricka av silver,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
