Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - När träsvalan kom i getapeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och på den stod ett glas med vin, som var det
rödaste han sett. Och barnet gick fram till den
gamle, rakt fram och sade:
– Kom lilla gubbe, så skall du få vin.
Den gamle tog emot och drack. Det var
rikemans vin, som kommit långt bort från solens länder;
och det smakade som det goda livets sötma, när det
är som bäst.
– Detta är barmhärtighet! sade hans egen gamla
brutna röst. Men du barn skulle icke i ditt
oförstånd ha skänkt mig drycken, om du vetat vem jag
var. Vet du vem jag är?
– Ja; du är en fånge, förstås! svarade flickan.
– Det visste du! Och ändå... Detta är
barmhärtighet.
När den gamle stenmannen vände tillbaka, så
var han icke mera av sten, utan det hade börjat växa
något i honom också.
Och när han vände förbi en brant, såg han ett
träd med många stammar som en buske. Det var
det vackraste av alla, och var en getapel, men det
visste icke gubben. I trädet flög en liten orolig
fågel, svart och vit som en svala, och kallas av
folket för träsvalan, fast hon heter något annat. Och
hon satte sig längst in i lövet och sjöng så sorgset
men milt:
I dy, i dy, i dy dog du!
Ur dyn, ur dyn, ur dyn uppstod du!
Det var alldeles som i drömmen; och då
förstod gubben vad träsvalan menat.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
