Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Sankt Gotthards saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gick fram till banan, slängde geväret sex gånger till
kinden och tog sex prickar.
Nu skulle han varit segraren; men gillet hade
sina lagar, och man tyckte icke om det svarta, wälska
folket från andra sidan berget, där vinet växte och
silket blev spunnet. Där var gammal fiendskap och
Andreas skott kunde icke räknas.
Men Andrea gick fram till den skönaste, som
var amtmannens egen dotter, och han bad höviskt
att få öppna aftonens dansgille med henne.
Den sköna Gertrud rodnade, ty hon hade ett
gott öga till Andrea; men hon måste avböja hans
anbud.
Då mörknade Andrea, och lutande sig framåt,
viskade han i hennes öra, som därvid blev
blodrött:
– Min skall du bli, om ock jag skall vänta i
tio år. Åtta timmar har jag gått över berget för
att råka dig, därför kom jag för sent; men nästa
gång skall jag komma i tid, om jag så skall gå mitt
igenom berget!
Festen var slut och dansen också. Alla
skyttarne sutto utanför Gyllene Hästen, och Andrea var
med; men postmästarns Rudi satt i högbänk, emedan
han var mästerskytten, efter reglerna förstås, men
Andrea var det i verkligheten.
Rudi ville gnabbas.
– Nå du Andrea, sade han, du är en väldig
jägare; men du vet: att skjuta gemsen är ingenting
mot att få den.
– Har jag skjutit den, så har jag fått den,
svarte Andrea.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
