Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Sankt Gotthards saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Göm den ringen, som ett minne av mig,
och av denna dag, då ni gjorde mig orätt.
Därpå gick han fram till Gertrud och kysste
hennes hand. Och så steg han upp för berget och
försvann; syntes igen och försvann i ett moln. Men
efter en stund syntes han åter, högre upp. Det var
icke han, ty det var hans jätteskugga på molnet; och
han stod med lyftad näve, hotande, över den tyska
byn.
– Det var satan själv! sade översten.
– Nej, det var en italienare! invände
postmästarn.
– Efter det är sent på kvälln, sade amtmannen,
skall jag berätta en regeringshemlighet, som står i
tidningen i morgon!
– Hör! Hör!
– Jo, det telegraferas, att sedan fransmännens
kejsare blivit fången vid Sedan, ha italienarne
utjagat franska trupperna från Rom; och Viktor
Emanuel går i detta ögonblick mot huvudstaden.
– Det var stort nytt. Då är det slut med
tyskarnes romerska promenader! – Det visste nog
Andrea efter han var så stor i snuten!
– Han måtte ha vetat mer ändå! sade
amtmannen.
– Vad då? Vad då?
– Få väl se! Få väl se!
Och de fick se.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
