Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Sankt Gotthards saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samma år då Stanley blev färdig med Afrika och
Nordensköld med Vegafärden.
När lovsången till den Evige tystnat, steg en
arbetare fram från tyska sidan och lämnade
italienarne ett textat pergament. Det var en äres- och
en minnesskrift till överingenjören, Louis Favre.
Han skulle först passera tunneln, och Andrea
skulle föra hans äreminne och hans namn på det
lilla arbetståget till Airolo.
Det gjorde Andrea troget sittande på en
skjutvagn framför lokomotivet.
Det var en stor dag! Och natten var icke
mindre.
Det dracks vin i Airolo, italienskt vin; och det
brändes fyrverkeri. Där hölls tal, för Louis Favre,
Stanley och Nordensköld; där hölls tal för Sankt
Gotthard, den hemlighetsfulla bergstocken, som i
årtusenden varit en skiljemur mellan Tyskland och
Italien, mellan nord och syd. Ja, visserligen en
söndrare, men också en samlare. Ty Sankt Gotthard
har stått där och lika ärligt delat sitt vatten åt den
tyska Rhen som åt den franska Rhône, åt Nordsjön
som åt Medelhavet...
– Och åt Adriatiska, avbröt en Tessinare. Var
så god och glöm icke Ticino som vattnar Italiens
största flod, den väldiga Po.
– Bravo! Bättre! Leve Sankt Gotthard, det
stora Tyskland, det fria Italien och det nya
Frankrike!
Det var en stor natt! på en stor dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
