Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Sankt Gotthards saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Följande morgon stod Andrea på
ingenjörskontoret. Han var klädd i sin italienska jägardräkt,
fjäder i hatten, bössa på axeln och ränsel på ryggen;
vit i ansiktet och vit om händerna.
– Jaså du är nöjd på tunneln nu, sade
kassaingenjören, eller penningmannen de kallade. Nå det
kan ingen förtänka dig, och det är bara murarbete
kvar för övrigt. Alltså avräkningen!
Penningmannen slog i en bok, skrev en lapp och
räknade upp tio tusen lire i guld.
Andrea ritade sitt bomärke, stoppade guldet i
ränseln och gick.
Han kastade sig på ett arbetståg; och på tio
minuter var han vid den nerfallna skiljeväggen.
Eldar brunno inne i berget på båda sidor om
skenorna, arbetarne hurrade för Andrea och svängde
med mössorna. Det var härligt!
På tio minuter igen var han framme vid tyska
sidan. Men när han såg dagsljuset i öppningen,
stannade tåget, och han steg ur.
Så gick han mot det gröna ljuset, och såg byn
igen, solig och grönskande; och byn låg där nybyggd,
vit, strålande, vackrare än förr. Och när han gick
fram hälsade arbetarne sin första man.
Rakt på ett litet hus styrde han sina steg; och
under ett valnötsträd bredvid bikuporna stod Gertrud,
stilla, fagrare, mildare, alldeles som om hon stått
där och väntat honom, i åtta år.
– Nu kommer jag, sade han; så som jag skulle
komma, mitt igenom berget! – Följer du mig till
mitt land?
– Jag följer dig, vart du vill.
– Ringen har du redan; är den kvar?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
