- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 38. Sagor. Ensam /
152

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ensam - III.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det var felet, Om jag bara haft en gnista medlidande
med deras känslor jag sårat! Om! Men det var väl
för mycket begärt av en ung man som aldrig erfarit
något deltagande från de andra!

Nu erinrar jag min skogsgång som något stort
och högtidligt; och att jag icke gick under då, vill
jag icke tillskriva den egna kraften, ty den tror jag
inte på.

*



På tre veckor hade jag icke talat vid en
människa, och därigenom hade min röst liksom lagts igen,
blivit klanglös och ohörbar; ty när jag tilltalade
jungfrun förstod hon icke vad jag sade, och jag måste
upprepa det sagda flera gånger. Då blev jag orolig;
erfor ensamheten som en bannlysning; kom på den
tanken att människorna icke ville umgås med mig
emedan jag ratat dem. Och så gick! jag ut, på aftonen.
Satte mig i en spårvagn, bara för att känna det som
om jag var i samma rum som andra. Jag sökte
läsa i deras blickar, om de hatade mig, men läste
endast likgiltighet Jag hörde på deras samtal, som
om jag var på en bjudning och hade rättighet deltaga
i konversationen, åtminstone som åhörare. När det
blev trångt, var det mig ett välbehag att med
armbågen känna beröringen med en mänsklig varelse.

Jag har aldrig hatat människorna, snarare
tvärtom, men jag har varit rädd för dem, alltsedan jag
föddes. Min sällskaplighet har varit så stor, att jag
kunnat umgås med vem som hälst, och jag har förr
tagit ensamheten som ett straff vilket nog kan så
vara. Ty jag har frågat vänner som suttit i fängelse
varuti straffet egentligen bestod, och de ha svarat:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:36:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/sagor/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free