- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 38. Sagor. Ensam /
172

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ensam - V.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ensam och känna sig som proletär. Han stod i morse
på en udde och tycktes räkna de små böljorna som
pjollrade med stenarna; han slog med käppen i
luften utan avsikt, bara för att göra något. Plötsligen
hörs från andra sidan viken en trumpetsignal. Han
rycker till och – nu ser han på gärdet en
kavalleriskvadron dyka upp bakifrån en kulle med kaskar och
hästöron först. Därpå rides en chock så att marken
dånar, och under rop, höjt och skrammel vältar den
ordnade massan framåt. Majoren levde upp, och
jag såg på hans svängda hjulben att han varit
kavallerist; kanske var det hans regemente – från
vilket han nu var en avsuten, ute ur leken. Ja,
sådant är livet!

Min ockulta gumma är lika sommar och vinter,
men denna vinter har tagit på henne och hon har
anlagt en käpp; för övrigt uppenbarar hon sig endast
en gång i månaden och hör till sällskapet, liksom
världsdronningen med hundarna.

Men nu har med solen och våren nya vandrare
inträngt i vår krets och jag känner dem som
obehöriga. Så ledigt har egendomsbegreppet vuxit ut,
att jag erfar det som om min morgonpromenad i
detta landskap vore min tillhörighet. Jag ser
verkligen snett på dem, om jag ens ser åt dem, ty i min
inåtvända sinnesstämning vill jag icke träda i kontakt
med människor genom att växla en blick. Denna
slags intimitet fordra dock människorna, och de tala
med ovilja om »en som inte ser åt folk». De tycka
sig ha rättighet att få se in i den de möta, men jag
har aldrig förstått var de tagit denna rätt ifrån. Jag
känner det som ett intrång, ett slags våld på min
person, en närgångenhet åtminstone, och jag märkte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:36:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/sagor/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free