- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 38. Sagor. Ensam /
173

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ensam - V.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som ung en bestämd skillnad på folk, vilkas blickar
man fick och vilkas man icke fick. Nu förefaller det
mig, som om växlandet av en blick på gatan med en
okänd betydde: låt oss vara vänner och därmed nog!
Men med somliga av utmanande miner kan jag icke
förmå mig ingå detta tysta vänskapsförbund; jag
vill ha det neutralt eller i nödfall fientligt, ty en vän
får alltid något inflytande över mig, och det vill jag
inte.

Detta intrång gäller lyckligtvis endast våren, ty
med sommaren ha de främmande rest till landet
och då äro vägarna lika ensliga som på vintern.

Och nu har den efterlängtade sommaren kommit.
Den föreligger som ett fullbordat faktum och är mig
vorden likgiltig, ty jag lever i mitt arbete och framom
mig själv, ibland bakom mig, i minnena, och dessa
kan jag behandla som bitarna i en bygglåda. Med
dem kan jag sätta ihop alla slags; och samma minne
kan tjäna till allt möjligt i en fantasibyggnad, vända
olikfärgade sidor uppåt, och som antalet
sammanställningar är oändligt, får jag under mina lekar ett intryck
av oändligheten.

Någon längtan till landet har jag icke, men ibland
kommer det över mig som en försummad plikt att jag
icke går i skog eller badar i havet. Därtill en viss
underlig skamkänsla att jag är i staden, ty
sommarnöjet är ett prerogativ som anses höra till den
samhällsklass andra hänför mig till – själv räknar jag
mig utanför samhället. Det känns dessutom något
ödsligt och övergivet, då jag vet att alla mina vänner
lämnat staden. Jag sökte dem visserligen icke då
de voro kvar, men jag kände att de funnos; jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:36:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/sagor/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free