- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 38. Sagor. Ensam /
175

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ensam - V.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Stenstranden därborta i fjärran hade ännu aldrig (i
kikaren) trampats av någon dödlig, och den var min
tillhörighet, min ensamhet, mitt sommarställe. Då
såg jag en afton en ökstock träda in från högra sidan
om glaset. I båten satt en tio års flicka, ljusklädd
med röd tennishatt. Jag tyckte först jag sade: Vad
har du där att göra, men det orimliga i situationen
återhöll mig.

Flickan landade nätt, drog upp ökstocken, och
så steg hon åter i båt, hämtade upp något som
blänkte i ena ändan. Jag blev nyfiken, ty jag kunde
icke bestämma föremålets natur. Skruvade lite på
synröret och såg att det var en lätt handyxa.–––
En yxa i handen på ett barn? Dessa två begrepp
kunde jag icke strax förena, och därför verkade det
hemlighetsfullt, nästan hemskt. Flickan gick först i
stranden och letade något, som man brukar när man
går i stränder; letar något oväntat, som man hoppas
den outgrundliga sjön skall ha lämnat ifrån sig. –
Nu, sade jag mig, skall hon börja kasta sten, ty
barn kunna aldrig se stenar och vatten utan att kasta
stenar i vattnet. Varför? Ja, det har väl några
hemliga orsaker det också. – Mycket riktigt! Hon
kastade stenar! Därpå äntrade hon klippan! – Nu skall
hon äta baggsöta naturligtvis, ty hon är stadsbarn
och har gått i folkskolan. (Bondbarn äta aldrig
baggsötan som stadsbarnen kalla stensöta eller
lakrisrot.) – Nej, hon gick förbi ormbunkarna, och var
alltså(?) ett landsbarn. – Hon nalkades enbuskarna.
Då gick det upp ett ljus för mig. - Hon skall hugga
enris; och det stämmer, för det är lördag i dag. –
Nej; hon gjorde visserligen ett utfall mot en enbuske,
så att en gren blev hängande, men hon gick vidare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:36:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/sagor/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free