Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ensam - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Hon skall hugga kaffeved! Där ha vi det! –
Nej, hon klättrade vidare och nådde skogsbrynet.
Där stannade hon och syntes ta mått på de nedra
grenarna, vilka voro särdeles lummiga och friskt
gröna! – – – I detsamma gjorde hon en rörelse
med huvudet och följde sedan något föremål i luften,
som – jag såg det på rörelserna - måste vara en
fågel som flög upp, ty hon böjde halsen i samma
staccatoknyckar som sädesärlan brukar när hon
flyger, och vars flykt liknar ett periodiskt fallande.
Så börjar hon då visa sina avsikter, ty hon fattar
med vänstra handen en gren och hugger riset, smått,
smått! – Men varför granris? Det hör ju endast
till begravningar, och barnet är icke sorgklätt? –
Invändes: Hon behöver ju icke vara i släkt med
den döde! – Erkännes! – Riset är för smått till
viskor eller till att ligga på förstugukvisten; och på
stugugolvet har man hos oss endast enris! – Kanske
hon är född i Dalarne, där man begagnar gran i
stället för en? – – – Lika mycket! – Nu sker
något nytt! Tre alnar ifrån flickan lyftas de nedre
grenarna på en stor gran; en ko sticker fram sitt
huvud och ger hals – det ser jag på den öppnade
mulen och den bakåt lagda nacken. – Flickan
stannar i gesten och hennes kropp blir styv av fasa.
Men hennes förskräckelse är så stor att hon icke kan
fly; kon skrider framåt; barnets fruktan framkallar
en omkastning av strömmen och blir till mod; med
lyftad yxa går hon emot djuret, som efter någon
tvekan och med harm över en oförstådd vänlighet,
vänder in i sina mörka gömslen.
Ett ögonblick hade jag verkligen uppskrämd
gjort en åtbörd till barnets försvar; men nu var faran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
