Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ensam - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han var lång och mager; gick med dessa
obeslutsamma steg som en väntande och sökande. Jag
såg att när han forskat ut mitt utseende och just
kände igen mig, en darrning först överföll honom,
och att han strax därpå tog sig tillsammans, sträckte
upp sig och sneddade avenyen, hållande kursen rakt
på mig. Jag satte mig i försvarstillstånd, hörde mig
anslå en lätt gladlynt ton när jag hälsade honom
»god dag, min gosse!»
Nu, när vi nalkats varandra ett stenkast, märkte
jag detta deklasserade, nerstigna som jag fruktat
mest av allt. Hatten var icke hans; den satt som
passad efter en annans huvud; byxorna föllo illa,
och knät satt för långt ner; det hela såg avsigkommet
ut... inre och yttre förfall; typen: en kypare utan
plats. Nu kunde jag urskilja ansiktet, som var magert
på detta obehagliga sätt; nu ser jag ögonen, dessa
stora blåa med blåvitt omkring. Det var han!
Denna förfallna upprända yngling var en gång
ett änglabarn, som kunde le så att jag slopade hela
apteorin och arternas härledning; var en gång klädd
som en prins och lekte med en verklig liten prinsessa
nere i Tyskland ...
Hela livets rysliga cynism gick upp för mig,
men utan en skymt av självanklagelse, ty jag hade
icke övergivit honom!
– – –
Nu skiljas vi endast av några steg! – Ett tvivel
stiger upp: det är icke han! Och i samma sekund
har jag beslutat gå förbi, överlämnande åt honom
att giva igenkänningstecknet.
Ett! Två! Tre! – – – – – – – – –
Han gick förbi!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
