Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ensam - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Var det han, eller var det icke? frågade jag mig
under det jag styrde hemåt, säker att han skulle
infinna sig under alla förhållanden!
Hemkommen kallade jag in jungfrun för att
utfråga henne ytterligare, men nu för att få veta om
det var han, den jag nyss gått förbi; dock det var
icke möjligt få visshet, utan jag hölls i en väntans
spänning ända till middagen. Ibland önskade jag han
komme genast för att få ett slut; ibland föreföll
situationen så utnött, att jag trodde det var
överståndet.
Middagen var förbi; eftermiddagen gick; och nu
fick jag en ny synpunkt på saken, som förvärrade
den. – Han hade trott att jag icke ville hälsa på
honom, och hade skrämd därav dragit sig undan;
gick omkring i villande stad, främmande land, och
kom i dåligt sällskap; kanske bragt till förtvivlan.
Var skulle jag söka honom nu? I polisen!
Sålunda pinades jag, utan att veta varför, då jag
icke haft att bestämma över hans öde. Och jag
kände det som en elak makt försatt mig i denna
falska belägenhet för att få skuld på mig.
Så blev det slutligen kväll. Då kom jungfrun
in med ett kort – – på vilket stod tryckt – –
namnet på – – – min brorson!
– – –
När jag så blev ensam igen, erfor jag ju en
viss lättnad att den överståndna faran upplöst sig i
inbillningar, vilka dock för mig haft samma verkan
som något upplevat. Men dessa fantasier hade
trugat sig på mig med en nödvändighet som var
oemotståndlig och som måste äga någon
grundorsak. Kanske, sade jag mig, gick sonen långt borta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
