Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ensam - VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sommaren har krupit fram till första augusti;
lyktorna tändas och jag hälsar dem. Det är höst,
alltså har det gått framåt, och det är huvudsaken;
något är tillryggalagt, och något ligger framför.
Staden ändrar utseende; man kan se ett bekant
ansikte, och det lugnar, stöder och tryggar. Jag
kan även få tala ett ord, och det är nytt för mig,
så nytt, att min stämma av brist på övning har
lagts ned i registret och fått en dov beslöjad klang,
vilken förefaller mig själv som en främmandes.
Skjutningen på gärdet har upphört; de från landet
hemkomna grannarna flytta åter in; hunden skäller
igen, natt och dag, och familjens soaréer börja på
nytt, varvid underhållningen består i att ett ben
kastas utåt salsgolvet, då hunden med skarpt
skällande springer efter benet och morrar när familjen
vill beröva honom det.
Telefonen arbetar och pianospelet går sin gilla
gång. Allt är sig likt, allt kommer igen, utom
majoren, vars dödsannons jag läste i dag på
morgonen. Jag saknar honom såsom hörande till min
krets, men jag unnar honom väl hans öde, ty han
hade tråkigt sedan han tjänat ut sin kapitulationstid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
