Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ensam - VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mitt umgänge inskränker sig numera till det
opersonliga genom böckerna. Balzac, vars femtio
volymer varit min läsning under de sista tio åren, har
för mig blivit en personlig vän, som jag aldrig tröttnat
vid. Han har visserligen aldrig gjort något man kallar
konstverk, nu i synnerhet då man förväxlat konst
med litteratur. Allt hos honom är konstlöst; man
ser aldrig kompositionen och jag har aldrig märkt
hans stil. Han leker icke med ord, figurerar aldrig
med onödiga bilder, vilka för övrigt tillhöra »poesien»,
men han har däremot en så säker formkänsla, att
innehållet alltid får det klara uttryck som jämnt täckes
av ordet. All grannlåt försmår han, och verkar direkt
omedelbart som en berättare i ett sällskap, vilken
ibland refererar en händelse, ibland införer
personerna talande, ibland kommenterar och förklarar.
Och allt är för honom historia, hans nutidshistoria;
varje liten person visar sig i sin samtids belysning,
och har därjämte sin uppkomsthistoria, och gör sin
utveckling under den och den styrelseformen, vilket
utvidgar synkretsen och sätter en fond bakom varje
figur. När jag tänker på allt oförståndigt som skrivits
om Balzac av hans samtida så häpnar jag. Denne
troende, godtrogne, fördragsamme man kallades i
min studietids läroböcker för en obarmhärtig fysiolog,
materialist, och dylikt. Men mera paradoxalt ändå,
är att fysiologen Zola hälsade Balzac som sin store
lärare och mästare. Ho kan fatta det? Men samma
förhållande äger rum med min andre litteräre vän,
Goethe, som i senare tider blivit begagnad till alla
möjliga ändamål, mest till det fåniga uppgrävandet av
hedendomen. Goethe har ju många stadier på livets
väg; genom Rousseau, Kant, Schelling, Spinoza, når
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
