Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bibliska egennamn med ordfränder i klassiska och levande språk - Inledning. Det heliga språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 SPRÅK VETENSKAPLIG A STUDIER
J^ = S, har nog uppstått ur ^ = K, Ch; p = S. Detta
Q är nog grekiska G = S, men omvänt (se ovan).
I latinet blir D = J), även grekiska § =d §
(om-» vänt).
y = L kan vara ifrån ~ = D eller R. ^ ^ [D och
L växla: Dakryma = Lacrima], Arab. L (medial)
= \ är grekiska \ = 1. Syriska = L, upprätt
är gr. L.
^^ = T, synes vara ett öppnat = S Q som fått ett
^ (final) infogat för att giva T. Q = = kursivt
= q (munkstil = T) kanske grekiska T = t, eller
3. = th.
^^ = M är antingen j = N med ^ = S eller ett ^ =
B med † = V. När fä — M förlorar sitt så
återstår J = N.
Om arabiska = m är ett kursivt är svårt
att avgöra.
= K, Ch = C (lat.) = C, K. [Se vidare ovan.]
J^=Th, ifrån j") = Ch, och p] == H. (Se ovan.)
= Sch tycks vara från ^ = t, som fått ett * = S
i sig : I övergångar till grekiska blir ffl = Sch
till ü: Schem (heb.) = Onoma (gr.); och 00 (gr. ö)
liknar ffl. Men koptiska är ännu Sch. Fenicierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
