Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bibliska egennamn med ordfränder i klassiska och levande språk - Etymologiska grundregler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Etymologiska grundregler.
När man söker ett ords härledning, vilket rättare
uttryckes: Ordfränder (Rietz), får man icke avskräckas
därför att glosan saknar ljudlikhet.
Söker jag svenska ordet hand i främmande språk,
så finner jag det endast i tyska och engelska hand, där
ljud och begrepp samstämma. Italienska Mano och
franska Main ha icke med hand att skaffa. Latinets
Manus är däremot dessas frände, och skall härledas av
Mad-Metior, Messus, Mensis = mätaren, kännaren,
bildaren. Grekiska Keir av annan rot: Krao, Kravo
(= gräva) eller Keiro (= klippa, skära), Kouro (fin. =
näven). Hebreiska ordet för hand är Jad, Jod av roten
Jadagh = känna.
Men alla dessa ord äro förvanta, fastän olika folk
benämnt handen efter olika egenskaper.
Hand (sv., ty., eng.) återfinnes i grekiska Gento
(defekt. = han grep) som visar sig i Guante (sp.), Gant
(fr.), Vante (sv. = grep-fodralet [vulgärt] = handsken);
skymtar i latinets Prehendo (Gesenius), franska Prendre.
Isländska Henda = gripa behöver icke »komma av» hand
(Hönd), utan båda kunna vara släktingar till Gento
(gr. = gripa). I hebreiskan finnes Ganab = tillgripa,
Kana = förvärva, Keneth. Romanska gruppen Manus,
Mano, Main har fränder i Mätreo (gr.), Madod (heb.) —
Metior, Mensus (lat. där nasaliseringen visar sig).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
