Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världsspråkens rötter - Lingua sancta. Sex hundra hebreiska rötter - Vokalharmoni och punktering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
SPRÅK VETENSKAPLIGA STUDIER
^ efter en konsonant och icke stående i början av
ordet uttalas det i: ^ = Mi.
6:0 n. D> S D- W =B> H< K’ L’ M- Sch äro
servila prefixer och betyda ^ = i; H = bestämda artikeln;
^ = liksom; = till; ^ = ifrån; ^ = Som. Dessa
uttalas som särskilda ord framför = Ha-arez =
Jorden; = Be-arez = från jorden. j^H&O ~
Ke-arez = liksom jorden.
T = K i slutet av ett ord, med betydelsen Dig, tar
ett kort a. = Arezka = din jord.
7:0 ^ = P, i början av ett ord uttalas som P. Men
om föregående ord slutas på ^ = a, u (v), i eller
om P icke är initial, blir det Ph = F.
[När f] = th uttalas som th eller t är onödigt för oss
att veta.]
8:0 ^ uttalas som å. = Lå. Men följer H-ljud
blir det a. fjfcO= ^ vokaliseras först med e
= Le. ^ framför j~| blir a = Lea.
Detta är ju i sin enkelhet dock en norm. Och med
punkteringen bortfalla de obegripliga konjugationerna
av verben, vilka icke existera i verkligheten utan endast
äro utkonstruerade, och till stor del obehövliga. En
gammal engelsk grammatika (Robertson), som jag äger,
konjugerar endast perfektum och futurum, samt refererar
imperativus och participium, förklarande att så böjas alla
verb i alla modi, när man fått karaktärsbokstaven klar.
Med dessa två hjälpkällor, Penn och Robertson, vill
jag framdeles utarbeta en liten hebreisk grammatika
för lekmän, som icke skola taga examen, utan vilja läsa
Vetus. Det blir en Biblia Pauperum, men det är så
det bör vara, ty de skriftlärdes myggsilning med punk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
