Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kina och Japan - Tibetanska språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tibetanska språket.
Tibet har ofantligt många namn, men det äldsta kända,
det klassiska, är Tebeth, Tibat eller Thibt, det sista
begagnat av landets innevånare. Då ingen vet vad ordet
betyder, står ju envar fritt att på grund av indicier
uppkasta en hypotes, och sedan pröva denna genom
samlande av bevis. Några härleda Tibet från kinesiska Tu-fu,
men detta kan vara en aptering av ursprungliga Ti-beth,
liksom då kinesen omskriver Sverige med Schoui-koue,
utan att inlägga någon betydelse. Officiellt heter Tibet
nu Si-ts-ang, men fordom Si-fan, som betyder västra
landet. [Nu skall jag gå en anilan väg, och pröva en
metod, för att utforska det hemlighetsfulla namnets
betydelse.]
Om jag slår i en engelsk-tibetansk ordbok, så får jag
vanligen upp två glosor, den ena från folkspråket och
den andra betecknad med hon., det är honorarius, från
de högre klassernas språk, och begagnat när man
tilltalar en överordnad. Det högre språket kallas på
tibetanska Schesa, och i hebreiskan heter verkligen ett
»elegant språk» Zachoth, av Zach = ren eller av Schaska
= Det värdiga. Det vulgära eller muntliga kallas Schesa
mepe, och mephi, (heb.) betyder också muntligt. Detta
var intet bevis, men ett spår. Söker jag nu på ordet
språk, så får jag icke upp Schesa, utan Debjor (tib.), som
är rena hebreiska Dabar, Deber = tala. Då föll det mig
in att i Tibet existerade två språk, och att det högre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
