Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stora landsvägen - 5. I parken utanför krematoriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81 STORA LANDSVÄGEN"
Men allt det där är intet dock,
ett intet emot själva livets faktum —
den förödmjukelsen att vandra
ett blankt skelett men klätt i kött,
och satt i gång med senor, snören,
av liten motor ini bröstets
maskinrum, driven av den värme
som bukens kolsäck kan få upp —
och själen, anden, sitter dock i hjärtat,
som fågeln lik i bröstets bur,
en hönskorg eller ryssja.
Du lilla fågel, snart jag öppnar buren,
och du får flyga — till ditt land,
till blommornas och solens öar,
där en gång jag blev född,
men ej fick dö!
Se här! Min bästa vas, familjens arv,
som nu skall hysa stoftet av ett stoft —
men förr med blommor i
den prydde dukat bord,
vid fest, där unga ögon
och röda kinder speglades
i glas med guldkant–—
och liten hand åt barnen delte ut
av husets bästa håvor —
Sen blev du tåreflaska, kära vas!
Ty allt vad livet gav oss gott
kom till för att en gång begråtas.
Jag minns, det var vid nyårstid
då barnen firade sin dockfest —
hos oss bevaras alla dockor ifrån släkt till släkt
Strindberg, Stora landsvägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
