Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stora landsvägen - 7. Mörka skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91 STORA LANDSVÄGEN"
JÄGARN.
Har du alltid varit det?
KVINNAN.
Nej! När tårarna tog slut, upphörde ögat att se!
JÄGARN.
Det är gott att kunna gråta!
KVINNAN.
Men jag hör i stället, och jag känner din röst!...
Jag vet vem du är!
Jag tror på dig, jag!
JÄGARN.
Du skall icke tro på mig, icke på någon
människa; du skall tro på’Gud.
KVINNAN.
Det gör jag också!
JÄGARN.
Men endast på Gud. Människors barn äro intet
att tro på ...
KVINNAN.
Du var sakförare en gång?
JÄGARN.
Jag var den Ende Sannes sakförare, emot
avguda-dyrkarna — ni ville alltid dyrka, er själva, era
släktingar, era vänner — men ni ville aldrig ge enkel
rättvisa —
KVINNAN.
Du övergav stundom den sak du förde!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
