Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stora landsvägen - 7. Mörka skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
STORA LANDSVÄGEN"
i hans blod — se på den här! — Det är sant du är
blind! — Tag i den, ögat sitter i handen.
Räcker sin blodiga näsduk.
KVINNAN.
Det känns som rött — men det är klibbigt — och
det doftar som — hos slaktarn. — Nej, nu vet jag. —
Det dog nyss en släkting som hostade upp — först
lungorna, slutligen själva hjärtat.
JÄGARN.
Hostade han upp hjärtat?
KVINNAN.
Ja!
JÄGARN betraktar näsduken.
Jag tror!
Bocken är som bekant intet rent djur, men på den
stora försoningsdagen fick han allt folkets synder över
sig att bära; och så utrustad drevs han ut i ödemarken
att förtäras av vilda djur! Det var syndbocken!
KVINNAN.
Menar du dig ha lidit för andras fel?
JÄGARN.
För egna och andras; alltså även andras!
KVINNAN.
Var du icke något annat, innan du blev sakförare?
JÄGARN.
Jo, jag var arkitekt! Jag byggde många hus, alla
voro icke bra, men när jag byggde bra, så blev de
onda på mig för att det var bra! Så lämnade de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>