Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stora landsvägen - 7. Mörka skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93 STORA LANDSVÄGEN"
det med våra bästa känslor också — att de narra oss
till dåliga handlingar!
KVINNAN.
Du anklagar du ... åklagare !
JÄGARN.
Vern anklagar jag?
KVINNAN.
Styrelsen!
JÄGARN.
Gå hädan, Satan! Innan du frestar mig till
hädelser!
KVINNAN.
Satan ?
JÄGARN.
Ja, Satan!
KVINNAN.
Så svart som du var ingen.
JÄGARN.
Därför att ni svärtade mig, för att jag skulle
vara lik er. — Men förklara mig detta: när jag
bekände mina synder, så kände n i er skuldfria, och
tackade gud att ni icke var en sådan som jag, fastän
ni voro minst lika så tarvliga.
Jag såg en gång en avrättning som barn —
folkhopen liknade en hop skenheliga; och när de gick
hem, så beskärmade de sig, och sen gick de in på
krogarna och talade illa om den döde, varav de kände
sig som bättre människor... Men sedan vände några
tillbaka till galgbacken och tog av den dödes blod —
för att böta fallandesot; de doppade sina näsdukar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
