Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stora landsvägen - 7. Mörka skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stora làNdsvÄgën
97
utsaga, av fruktan att det skall vara lögn! I flera
omgångar har jag inträtt som medbrottsling i den
ankarsmedja som kallas samhället, men när jag blev
likadan som de andra, så gick jag ut och blev stigman,
skogsman.
FRESTARN.
Det där är bara prat — nu återvänder vi till
storhertigen, som begär era tjänster.
JÄGARN.
Han begär icke mitt arbete, utan han begär min
själ...
FRESTARN.
Han begär iatt ni skall intressera er för hans
stora företag...
JÄGARN.
Det kan jag inte... Gå bort nu, jag har inte
långt att leva och vill vara ensam att göra upp mina
räkningar...
FRESTARN.
Håhå! Är nu betalningsdagen inne,
då skall jag med fakturor —
med räkningar och stämningar —
JÄGARN.
Ja kom! Kom med förtvivlan,
du frestare, som vill mig narra
till feg förnekelse av gode givarn!
Från alpens rena luft jag steg hit ned
att vandra än en stund bland mänskors barn —
och taga del i deras små bekymmer;
7. — Strindberg, Stora landsvägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
