Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stora landsvägen - 7. Mörka skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99 STORA LANDSVÄGEN"
jag hör ännu... en torkad gren
som knakar — och ett klackjärn mot en berghäll —
det är den fruktansvärde smeden,
avgudadyrkarn med sin flintkniv —
han söker mig —
och mjölnarn med sitt kvarnhjul
där man blev dragen in —
var nära till att fastna —
passagens folk, passagens,
en ryssja, lätt att komma in i
men svår att komma ur. •—
Och mördarn Möller —
med räkningar och stämningar —
och alibi, och ärekränkning —
den ärelöse!
Vad hör jag nu? — Musik!
Jag känner dina toner, och din lilla hand!
Jag längtar ej att råka —
ty elden värmer på behagligt avstånd,
men ej för nära, ty då bränns den! —
Och nu: en barnaröst i mörkret!
Du lilla barn, du sista ljusa minne,
som följer mig i nattlig skog!
På sista färden till det fjärran land —
de fyllda önskningarnas land,
som hägrade från alpens höjd,
men skymdes ner i dalarna —
av landsvägsdamm, av skorstensrök!
Vart tog du vägen, sköna syn,
du längtans land, du drömmars?
Om blott en syn, jag vill dig återse
från snövit höjd, i glasklar luft —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
