Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Abu Casems tofflor : sagospel - Andra akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ABU CASÉMS TOFFLOR
131
PRINSEN,
vaknar sakta ur sina tankar.
Vad hör jag? Är det poppelns blad
som skälver ner i strandens stenar,
av köld och fukt; han står med fötterna i vatten ! —
me’n vinden ristar i de gröna hjärtan?
O, vilken vällukt sprids, är våren kommen?
Och ha syrenerna gått ut i blom?
Syrenerna de vita minns jag än
när jag dem såg för första gången,
min fader fört dem hit från Indien —
det var helt nyss — jag trodde det var snö
som fallit på de röda under natten.
Ja, det är snö och det blev vinter i mitt sinne;
mitt hjärta frusit har till is
och blodet likt en sorbet kyler.
Jag dricker det mitt eget blod
att svalka få men brinner upp av kölden!
AMMAN
visar upp Ijrevet med rött och grönt sigill.
PRINSEN.
Vad ser jag nu i mörkret, vad?
En ruta vit som golvets marmor,
där liten fot i röda skor, nej gröna,
det är båd rött och grönt,
och det betyder kärlek, hopp!
Och hoppfull kärlek är ju livets vårdag!
AMMAN vinkar med brevet.
PRINSEN.
Jag ser — en kvinna där i skogens mörker,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
