Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Abu Casems tofflor : sagospel - Andra akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
A.BO CASÉMS TOFFLOR
som vinkar med en duk, en vit,
nej, det är ingen duk ...
Reser sig.
att torka tårar tned,
en svetteduk det är, att hölja likets anlet
när som den döde dödens ångest har bestått —
den är för ’mig, ty jag är visserligen död!
Tag hit!
Amman räcker brevet.
Men nej! 1 Vid himlens paradis!
Det är ett brev! — Ett brev! Ett brev från henne!
Nyss var jag död! Nu lever jag, för henne!
Du lilla vita duk som sändes mig av henne,
dagtingar du, ger du mig frid för henne?
Du ljusa papper, doftar du av henne,
du röda vax, du gröna vax, som kom från henne
ur blommors kalkar samlade av henne,
mitt lilla bi, ej fjäril vore namn på henne!
Läser brevet.
Du stack mig, bi, din honung den var bitter!
Men söt ändock, o ljuva brev,
hon andats har på detta papper
och hennes hand har smekt därpå. —
O amma, kbm, låt mig i dina ögon skåda,
de ögon som har hennes ögon sett,
och hennes skönhet, när du henne klätt,
och dina öron som den röst har hört,
den hand som hennes kropp har rört.
Jag älskar dig, du gamla troll,
och kyssa vill din klänningsfåll,
ja, dina läppar båda.
Han kysser amman på munnen, hon torkar sig efter
kyssen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
