- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 41. Svarta fanor /
20

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ANDRA KAPITLET. Det fanns en person som icke druckit

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Zachris är en sån där fähund som talar väl
om alla människor!

Nyrax, målaren kom till:

– Vet ni att lilla bokhandlaren är ruinerad?

– Är Kilo ruinerad?

– Ja; fallet är ovanligt, men det är sant.

Den lilla bokhandlaren stod vid en kakelugn,
som han tycktes stöda. Han var ung, men med
ansiktet fullt med mörkt skägg; hade den sjuka
hundens lidande ögon. När han log, som han mest
gjorde, tycktes han gråta, ty ögonen fuktades och
han snyftade. Han såg ut som om han icke kunde
göra eller tänka ont; han kunde icke säga nej, när
en människa ville lura honom, och därför ansågs han
enfaldig; gick i en beständig stilla ruelse över okända
förseelser, var måttlig i allt, drack föga, rökte icke,
förde en ren luft omkring sig, ren i dräkten och orden.

Ägande en bokhandel som gick, drogs han in i
förlagsaffärer av den ryslige Zachris, som narrade
honom starta en tidskrift med hemliga programmet:
»Först Zachris!» Vidare lurades han förlägga arbeten
av Zachris’ vänner i pressen och utanför. När han såg
ruinen nalkas, satt han endast och stirrade på den,
utan att kunna röra ett finger, och han riktigt längtade
efter katastrofen.

Han visste att Zachris hade skulden, men han
stod så under dennes inflytande och var av naturen
så godmodig att han icke ville göra vilddjuret ledset.
Han trodde nämligen att en vampyr kunde bli ledsen.

Emellertid som han nu stod vid den pelarlika
kakelugnen och lekte med spjällsnöret, tilltalande
ingen och tilltalad av ingen i det fullrökta rummet
såg han ut som en Sankt Sebastian vid pålen; var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:37:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svartfan/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free