- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 41. Svarta fanor /
21

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ANDRA KAPITLET. Det fanns en person som icke druckit

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och en som gick förbi, sköt en pil på honom av
gammal ovana.

– Tänker du hänga dig? sade en.

– Står du vid skampålen? sade en annan.

Den lille svarade endast med smärtsamma
leenden, som talade: jag förlåter er, ty jag behöver själv
förlåtelse. Greve Max var den enda som icke var
obeskedlig; han satt tyst och observerade
bokhandlaren. Tobaksröken stod nu så tät, att lilla Kilo
tycktes stå på ett bål, bakbunden för att brännas
levande. Om han hade sökt detta lysande sällskap
så hade han förtjänt sitt öde, men de hade dragit
och lockat honom, plockat honom, rivit honom. Han
hade ett barns sinne, och som teosof sökte han av
sin lilla person göra ett skönt konstverk så gott
han kunde. Bevakade sina tankar och begär, höll
måtta och besinning, skyddade sig mot onda
inflytelser. Zachris hade tidigt tagit hans fästmö, men
som han icke fick erkänna äganderätt i kärlek, så
klagade han icke, ehuruväl han sörjde, och han fick
umgås hos Zachris och se på sin älskade, vilket var
honom nog. Och när Jenny plågade Zachris som
flugan på nålen, fattades han av medlidande endast,
kunde icke känna skadeglädje, ty han ömmade för
allt levande som led. Med sin luta måste han ibland
spela för sin vampyr och mottaga Zachris’ klagovisor
över den elaka Jenny. Kilo sörjde över Jenny, och
grubblade alltjämt över det faktum, att en elak
människa kunde vara skön. Skönheten var ju ett uttryck
av det högsta goda, och Gud själv måste vara
skönast. Sagorna berättade visserligen om dämoner,
vilka togo änglars skepelse, och om fallna änglar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:37:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svartfan/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free