- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 41. Svarta fanor /
93

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ÅTTONDE KAPITLET. Kriget hade brutit ut.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVARTA FANOR $3

sjuk. Hela hans liv stod på huvet; han tvangs att
ännu älska det han hatade; hans känsloliv var förgiftat
i källan, och han kunde aldrig minnas barnet utan att
se henne och honom, den andra, tillsammans. Det var
helvetets kval, och han kunde icke beklaga sig, ty då
blev han löjlig. Detta, det enda han i livet tagit med
heligt allvar, det var löjeväckande; vad skulle det
andra vara då? Men när de andra skrattade, så grät
han i hemlighet, så att han höll på att bli blind. Men
hans inre öga såg alltjämt den rysliga synen, den lilla
blonda ängeln med de två mörka djävlarne.

Slutligen torkade hans ögon, och han utgick ur
kampen med en världsåskådning så tröstlöst cynisk,
att han icke vågade utsäga den, utan lade en
godmodig mask för ansiktet. Dock, människorna anade
honom, och kände hatet och föraktet bakom den
antagna välviljan och tjänstaktigheten.

Så kom Jenny i hans väg, och deras själar råkades
just i denna deras syn på liv och människor. Och
deras bästa stunder njöto de, hemkomna om natten
från en bjudning, då de tillsammans sutto och avklädde
sina bekanta. Då firade de häxsabbat, ehuruväl de
dagen efter skämdes så att de icke kunde se varann
i ögonen. Och det var icke utan att de fruktade och
avskydde varann då de sålunda blottat sig. Men efter
de träffats i det onda, skulle de avla ett ont och
förgöra varandra.

Den trettiåriga kvinnan, revolterad av furien
Hanna, började vilja »leva livet» hon kallade, innan
det förrann. Hennes självålagda celibat framkallade
små svärmerier för studenter, sjökadetter och
skolpojkar till och med. Allt ungt var hennes vurm, och
hon kunde icke dölja sina känslor, utan var rent av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:37:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svartfan/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free